nykär
Jag satt också velade angående "rubrik" till det här inlägget, men till slut bestämde jag mig för "nykär". För lite stämmer det. Fast det kräver en förklaring.
För några veckor sedan gick en dokumentären "Dixie Chicks-Shut up and sing". Filmen handlade om vad som hände efter att sångerskan Natalie Maines, vid en konsert i London 2003, gjorde det berömda uttalandet att hon skämdes över att komma från samma stat som president Bush och hans agerande i Irak-kriget.
Hennes uttalande spred sig med blixtens hastighet över Altanten och man kan väl säga att de amerikanska fansen mottagande inte var detsamma som i Europa. I USA uppfattade man snarare detta som en krigsförklaring och konserter bojkottades, radiostationer bojkottade deras skivor och Natalie Maines mordhotades.
I svallvågorna av detta så spelades dokumentären in och man får bl.a. vara med om hur gruppen bearbeta problemen som uppstår samt hur deras skiva "Taking The Long Way" spelas in.
Det är ingen överdrift om jag säger att "dom har ett tjock SKINN på näsan", för man bör veta att motståndet mot Dixie Chicks var av gigantiska mått. Det märkliga är att flertalet s.k. komiker och talkshow-värdar gjort likartade uttalande, men aldrig fått den kritik som Dixie Chicks fick. Själv blev jag överraskad över att gruppen gjorde så bra musik och Natalie Maines texter till den nya skivan är grymt bra. Ja, jag blev, så att säga, nykär.
Det är möjligt att den här typen av "gå-emot-strömmen-människor" får x-tra plus eftersom dom gjort det "omöjliga". Skitsamma! Musiken och texterna är skitbra, så gå och köp skivan. Eller så kan man köpa programmet Spotify, som är mitt "nykär nr 2".
Spotify är ett svenskt musikprogram som strömma musik över nätet. Det kostar några kronor, men jisses vilket program. Tyvärr får man inte tillgång till all musik som finns. Exempelvis så finns inte en enda AC/DC-skiva med, vilket är lite konstigt. Inte heller Led Zepperlin. Däremot så finns Dixie Chicks med. Och här kan ni lyssna på Bruce Willis debutplatta "Smokin Joint", som för övrigt är helt omöjlig att få tag på. En annan superplatta som man kan lyssna på är Point Blank's "Second Seasons". Så skaffa programmet, eller försök hitta någon som kan ger er en s.k. invite.
För några veckor sedan gick en dokumentären "Dixie Chicks-Shut up and sing". Filmen handlade om vad som hände efter att sångerskan Natalie Maines, vid en konsert i London 2003, gjorde det berömda uttalandet att hon skämdes över att komma från samma stat som president Bush och hans agerande i Irak-kriget. I svallvågorna av detta så spelades dokumentären in och man får bl.a. vara med om hur gruppen bearbeta problemen som uppstår samt hur deras skiva "Taking The Long Way" spelas in.
Det är ingen överdrift om jag säger att "dom har ett tjock SKINN på näsan", för man bör veta att motståndet mot Dixie Chicks var av gigantiska mått. Det märkliga är att flertalet s.k. komiker och talkshow-värdar gjort likartade uttalande, men aldrig fått den kritik som Dixie Chicks fick. Själv blev jag överraskad över att gruppen gjorde så bra musik och Natalie Maines texter till den nya skivan är grymt bra. Ja, jag blev, så att säga, nykär.
Det är möjligt att den här typen av "gå-emot-strömmen-människor" får x-tra plus eftersom dom gjort det "omöjliga". Skitsamma! Musiken och texterna är skitbra, så gå och köp skivan. Eller så kan man köpa programmet Spotify, som är mitt "nykär nr 2".
Spotify är ett svenskt musikprogram som strömma musik över nätet. Det kostar några kronor, men jisses vilket program. Tyvärr får man inte tillgång till all musik som finns. Exempelvis så finns inte en enda AC/DC-skiva med, vilket är lite konstigt. Inte heller Led Zepperlin. Däremot så finns Dixie Chicks med. Och här kan ni lyssna på Bruce Willis debutplatta "Smokin Joint", som för övrigt är helt omöjlig att få tag på. En annan superplatta som man kan lyssna på är Point Blank's "Second Seasons". Så skaffa programmet, eller försök hitta någon som kan ger er en s.k. invite.Kommentarer
Trackback