Svanntes blogg

Förresten, är det någon annan som varit med om det. För mig så var det en speciell upplevelse eftersom jag trodde att man gjorde ett snitt, och vips så skulle barnet vara ute. Riktigt så var det inte. Det var mer som om en bilmekaniker tog fram de "festaste" och största verktygen och med kraft och stora rörelser plockade ut hela motorn. Upplevelsen med att ett nytt liv plötsligt uppenbarade sig kom liksom av sig. Jag satt på en stol med hakan strax nedanför knäna och undrade om jag hamnat rätt. Min fru, Christl, låg tyst och lugnt och försökte några gånger få kontakt med mig. Har för mig att hon frågade om det så otäckt ut. Saken var att jag inte fick stå brevid, men jag tror att jag gick fram för att klappa på henne, men jag tror att jag backade tillbaka lika snabbt och satte mig på en stol.

I alla fall så kom han ut, och nu är han stor och kan själv och vet allt. Och allt för ofta så är både mamma och pappa dumma. Men han är otroligt söt, eller hur?

/svannte