Svanntes blogg

Många är det som läser, och har läst, på högskolor. Själv studerar jag nu på något som kallas SÄL-utbildning. Det är en utbildning för obehöriga lärare som saknar pedagogisk examen. Det innebär att jag arbetar heltid, och plugga deltid.
För mig som aldrig skrivit en högksoletenta, blev det lite som en aha-upplevelse och jag fick plötsligt förståelse över alla kompisar som suttit och gnällt och ojjat sig över sina tentor. Inte nog med att man måste skriva tentor, man måste läsa metervis med böcker också. Och böckerna är inte alltid skrivna av några erfarna författare. Nej, det är oftast f.d. lärare som börjat en forskautbildning och kommer fram till något nytt som är SÅÅÅ BRA. Nja, det kanske är att ta i, för många kommer fram till samma sak.
För mig är det en sak som framkommit allt tydligare och tydligare: SUNT BONDFÖRNUFT FUNKAR!!!
Just nu sitter jag och skriver s.k. litteraturkommentarer om böcker som vi ska ha läst. Och jag får väl erkänna att jag inte läst böckerna från pärm till pärm.
Språket i vissa böcker är så tråkigt att hjärnan stängs av efter några rader, medans ögonen fortsätter några rader till. Meningar kaninnehålla upp till 65-70 ord, och oftast används ett språk som innebär att Svenska Akademins ordlista måste användas.
Det är som om författaren inte tänkt till; vem ska läsa boken, varför skrev jag boken etc. Och dessa böcker använder man på lärarutbildningen. Nej, det skulle vara skitkul att läsa "Karlsson på taket" skriven av exempelvis Lars Svedberg (psykolog) där han beskriver Karlsson och Lillebror.
A Lindgren hade skrivit "och Karlsson var en man i sina bästa år" medans Svedberg hade skrivit "Karlsson lämnar nu så sakteliga moderns trygga värld för att , som Mahler beskriver, påbörja ett kärleksförhållande till världen. Världen är full av härligheter för Karlsson som ivrigt utforskar den i takt med att rörelseförmågan ökar"
/svannte