begär efter onödiga ting

För er dödliga som inte håller på något som innehåller nikotin, ni kan sluta läsa. Övriga vet vad det innebär när snuset har försvunnit kl. 21.15. Det är i och för sig inga problem eftersom Statoil och Preem har öppet i princip dygnet runt.
Men när man bor lite på vischan så blir det panik. Egentligen är det bara att hoppa i bilen och köra, men av någon anledning säger hjärnan: NEJ, SÅ FARLIGT ÄR DET INTE. Jo, säger begäret. Det är fan så mycket värre än vad du tror, hjärnan. Och det är det.
Med en ficklampa i handen låg jag och rotade igenom hela bilen och efter mycket om och men så hittade jag dosan. Själva belöningen, när snuset åker under läppen, är betydligt skönare än glädjen av att hitta den. Det är då som man börjar funderar över hur en liten dosa med snus kan betyda så mycket. Det är bara att erkänna att begäret efter något så onödigt är smått galet. Och som man ibland få höra: Alla trummisar är galna.
Och det stämmer väl antagligen.
/svannte

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback